Vår vän och kollega Sonja Uppman har slutat sina dagar som tidigare meddelats. Hon blev 93 år gammal. Hon efterlämnar döttrarna Sofia och Lovisa med familjer. Vi som är medlemmar i Yrkesföreningen Socionomer för Döva och Hörselskadade, YSDH, har förlorat vår initiativtagare till föreningen och en uppskattad hedersmedlem.
Sonja arbetade vid dåvarande Hörselfrämjandets Riksförbund (numera Hörselskadades Riksförbund, Hrf) i över 30 år. Den här minnestexten är begränsad till den tiden.
Hon fick sin första anställning som nyexaminerad socionom vid Hrf:s rehabiliteringscentral i Stockholm som hade hela landet som upptagningsområde. Själv påstod hon att tjänsten blev hennes pga att hon talade så tydligt och var lätt att avläsa för den hörselskadade chefen vid anställningsintervjun. Men vi tror nog att han såg Sonjas många goda kvaliteter redan där! Det fanns ett intresse för att utveckla socialt och psykosocialt stöd inom Hrf, vilket kanske hade sitt ursprung i grundaren: Gerda Meyerson, som var en av de tidiga sociala reformatorerna i Sverige, var också initiativtagare till både Centralföreningen för Socialt Arbete och Hörselfrämjandet.
I sin position som “rikskurator” hade Sonja kontakter med landstingens hörcentraler över Sverige och såg att man i den framväxande hörselvården saknade resurser att ge socialt och psykosocialt stöd till målgruppen. Under några år gjordes uppvaktningar för bland andra politiker, Landstingsförbundet och klinikcheferna inom hörselområdet.
Samtidigt samlade Sonja med Hrf:s stöd de enstaka socionomer som fanns till möten och erfarenhetsutbyten. Ett nätverk började växa fram och ledde fram till bildandet av Hörselkuratorernas förening, numera YSDH år 1971. Föreningen har under sina drygt femtio år tagit ett stort ansvar för fortbildning av landets socionomer inom hörsel- och dövverksamheter.
Sonja formulerade motiven till att starta en förening så här:
”Vi måste höras, synas, våga tala och vara med i det audiologiska arbetet och utvecklingen. Vi måste vara en yrkeskategori att räkna med i det audiologiska teamet, få inflytande och status. Vi måste hävda behovet av den psykosociala insatsen.”
Sonja var ordförande för föreningen under 14 år och hon var då vår representant i nationella och nordiska samarbetsorganisationer. Hon var alltid påläst, väl förberedd, höll föredrag och modererade möten med charm och elegans. Hon arbetade inom Stiftelsen Tysta Skolans styrelse under många år i första hand med fondansökningar för rehabilitering och habilitering, där hennes erfarenheter kom till nytta.
Ett ord som dyker upp när man skall beskriva Sonja är kvalitet. Den var genomgående i hennes personlighet, inga halvmesyrer, genomtänkta lösningar och vacker design. För henne var det naturligt, hon förväntade sig att alla hade samma syn på sina uppgifter. Vi i dåvarande styrelsen har några anekdoter om när vi inte höll måttet.
I umgänget med Sonja har skrattet alltid funnits där, hennes skratt var busigt och smittsamt.
Sonja lämnar efter sig ett stort tomrum och många vänner och kollegor som saknar henne. Vila i frid.
På begäran av anhöriga har vi skickat en kortare version av ovanstående minnesord till Dagens Nyheter. En minnesgåva till Hjärnfonden är skickad till Sonjas begravning.
0 kommentarer